Moln

Hur underbart är inte det? De känns så nära men ändå så långt bort. Jag kan inte ta på dem men jag kan åka igenom dem. Jag kan inte hoppa runt på dem men jag kan fantisera om det.  Abstrakt, abstrakt och abstrakt. Jag vill, vill och vill.

Kan man tänka sig, stå där uppe och titta ner på hela världen. Ja. Men det kommer aldrig ske. Känna frihet och se alla platser. Blunda för det hemska och leva livet.

Studsa, hoppa, skutta - utesluta verkligheten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0