...

det blev tydligen en lång kväll/natt

Kvällen

Jag tog mig hemifrån runt åtta. Buss ner till centrum och sen tåg mot Tumba.

Kvällen bestod av att gå förbi Angelika och träffade även hennes syster som man inte har sett på år och dagar. Vi gick sen till Jasmine(s mormor) och tittade på film. Det blev Fight Club, en bra film det där. Har inte träffat Jasmine på väldigt länge. Det var kul att ses! Om det blir som planerat blir det bio imorgon, mys!

Nu är älsklingen på dygnskryssning med kollegerna. Det känns tomt men är han lycklig/har det kul så är jag nöjd.


Det är iofs väldigt sjukt hur en människa kan tycka så illa om ens liv. Man klagar hela tiden, tycker jag. Jag har blivit uppväxt med meningen "Det finns alltid någon som har det värre", och det är sant. Tänk om jag skulle vakna upp och märka att jag var handikappad:

"Jag vaknade av att väckarklockan ringde. Samma 'ångest' som vanligt, 'nej, inte skola igen'. Jag har i och för sig inte varit där på några veckor. Hur ska jag hinna ikapp allting jag har missat? Det är bara att pallra sig upp och ta en dusch. Vänta lite, jag kan snooza i tio min. 'Jag börjar kl. 8 vilket betyder att jag tar 07.33 tåget och då måste jag gå kvart över sju för att vara säker på att jag hinner med bussen. Jo, jag kan sova i tio min till'. Jag vaknar igen av att den där hemska signalen som piper. Har jag ens fått sova dessa 10 min extra? Det är väl dags att gå upp nu.

Jag märker att det är något konstigt med mina ben. De vill inte alls så som jag vill. "Har de somnat?" Jag försöker väcka dem utan några resultat. Skriker och ropar på hjälp. Ingen hör mig. Nej, det börjar nog sticka snart och så vaknar benen. Jag försöker åla mig till duschen så länge, sånt här tidsfördriv har jag inte tid med. Jag får göra det bästa av situationen.

Efter duschen har det inte blivit bättre. Men eftersom jag måste till skolan idag p.g.a. en väldigt viktig redovisning (som jag har skjutit upp en lång tid) ber jag mamma skjutsa mig till tåget. JAG KAN INTE GÅ. Jag måste förbi sjukhuset och hämta en rullstol, så jag kommer fram idag. Mamma säger att vi inte behöver åka till sjukhuset, jag äger tydligen redan en.

När jag väl är framme vid centrum är jag hungrig och måste in på Pressbyrån för att köpa någonting. Gud vad det är jobbigt med rullstol, jag tippar nästan bak ibland och märker att det är väldigt viktigt att fördela vikt och kraft. Jag kan inte rulla på för hårt, då ramlar jag. NEJ! Jag kommer inte in på kiosken. Hur ska jag öppna dörren?

Räddare i nöden, killen som precis har köpt sig en kaffe går ut och håller upp dörren för mig, Jag ler och tackar även fast jag skulle vilja skrika och visa hur besviken jag är på mina ben. Vad är det som har hänt? Inte nog med det, jag kommer inte förbi överallt inne på Pressbyrån. Det är för trångt och jag hinner inte med detta. Frukost får vänta.

Jag försöker skynda mig till tåget. Folk stirrar och undrar vad jag håller på med när jag ska in på tåget. STOPP. Det fungerar inte. Jag kan inte ta mig in där. Det är inte anpassat för mig. Ska jag ringa färdtjänst? Gud vad pinsamt, vad ska jag säga? 'Hej, jag tror att jag är förlamad och behöver skjuts till skolan?' Det får bli den bästa lösningen. Det är ingen annan som kan/har tid att hjälpa mig. Allting känns så meningslöst. De på färdtjänst trodde att jag var oseriös. Men till slut så fixade sig allt.

Väl framme vid skolan så var jag en kvart försenad. Men vänta nu, hur ska jag komma in och hur ska jag kunna ta mig fram bland alla trappor? Hinder, hinder, hinder. Jag fixar aldrig det här. Tålamodet är inte på topp och pricken över i:et var när några elever gick förbi och skrattade. Var det åt mig? Vad är det som är så roligt?

Gymnastikläraren gick förbi. Han öppnade åtminstone dörren, men frågade "vad f-n håller du på med?". Nu har det gått över gränsen. Jag struntar i det här och måste erkänna för mig själv att olyckan hände på riktigt. Jag vaknade inte upp utan att veta att jag är förlamad. Jag vaknade upp för första gången hemma, efter missödet, och ville inte förstå att jag aldrig mer kan gå som vanligt. Jag måste ta del av den hjälp jag kan få och måste förstå att min skola är inte anpassad för rullstolsburna. Om jag ändå skulle ha uppskattat mitt 'tidigare liv'. Hur kunde jag klaga så mycket? Men det är ju mänskligt, man blir aldrig nöjd."

Jag håller fortfarande fast vid det mamma sa till mig när jag var yngre: "det är alltid någon som har det värre". Det är självklart att människor reagerar olika på varierande situationer. Jag kan aldrig jämföra med någon annan om vad som är värst, utan det avgör jag själv beroende på vad jag tycker och tänker, och hur mentalt stark jag är inom vissa lägen. Att uppskatta ens egna liv är alltså enormt viktigt.

tack

Nu känner jag mig genast mycket yngre.
 

lillördag

Igår spelade jag, filippa och jennie in de sista bitarna av vårt projektarbete (barnprogram om roliga fiskar). Äntligen klart! Vi väntar bara på att få de redigerade berättarrösterna av vår musiklärare.

Senare på kvällen så mötte jag upp Jojo och vi satte oss på den vanliga puben. MEN vad har hänt? Jag blev väldigt arg när de helt plötsligt började spela RnB. Vad i helvete. CP = rock och röj. Det var helt enkelt FEL folk bakom bardisken och framför. Vart har hänt med gamla CP? Ne, jag är ledsen faktiskt. Haha, det blev lite tokigt. Jag skrek och ville prata med chefen, sen gick vi. Bra jobbat, men inga framsteg.

Vi träffade också en kille som inte visste vad han pratade om. "Hej, jag är en äcklig hantverkare, går det bra att jag sätter mig här". Okej? Killen tyckte att de fanns getton i sverige, VA? Jag ville då att han skulle berätta vad ett getto är för honom. Men han babblade på om vart de fanns. Jag upprepade mig väldigt ofta och till slut sa han: "betong". Jag relaterade till koncentrationsläger (där min morfar satt under hela andra världskriget eftersom han var på hel plats vid fel tillfälle, alltså inte jude. Mamma kommer från Polen). Ja, han blev knäckt.

Han gillade också Latin King, "de är de bästa hipp hopp bandet i heeeeeeela världen" haha. SJUKT! Jag och Jojo satt och skrattade samtidigt som vi knäckte honom hela tiden. Sån jävla dubbelmoral! Hans son växer upp i Ronna och det är värdelöst att lill killen har börjat bryta, sa han. MEN han tycker om Latin Kings som vill införa en ordbok med shobre svenska (eller har gjort det, jag vet inte alls). När jag sa det angående bandet så ändrade han sin uppfattning om att bryta "eh, det är ju en slags livserfarenhet". Åh herregud. Det var kul och irriterande. Det är svårt att förstå sig på folk, när man verkligen tycker att en sak är helt fel.

"Ni är de smartaste tjejerna jag har träffat på länge". Tack och hej med dig killen. Hur gammal var han? Nja, någonstans runt 30? Och helsvensk. Det finns inga ord. Jag hoppas att killen vaknar till liv. En annan sak han sa var att det är VÄLDIGT viktigt att veta vart ett band kommer ifrån. Det blev frågesport om vart olika band är uppfödda och han försökte visa sin intelligens. Då frågade vi honom varför det är så visuellt. Inget konkret svar på det heller. Sedan sa jag att det kan vara intressant om vad de har haft för uppväxt (för att förstå vissa låtar och texter) som kan ha en koppling till vart de kommer ifrån. Men då vet man bakgrunden och sedan analyserar om det har något med härkomsten att göra. Herregud, pojkar, pojkar, pojkar.

Det var i alla fall en väldigt trevlig kväll :)
         

Idag ska jag försöka plugga lite. Eller i alla fall läsa ut boken som har en koppling till min redovisning på måndag. Ikväll kanske det blir mysmiddag hos Jojos papi med några tjejer. Jag får se vart vinden för mig!

Pussokram

Ännu mer jobb

Nu har jag precis kommit hem till Robert efter en hård dag. Jag har, som vanligt, jobbat..hela dagen! Började 7 och slutade 22. Så jobbigt var det faktiskt inte, med tanke på att jag tycker om att vara där, men det var en lång dag. Tro mig, det sliter på kroppen. Nästa gång är på söndag, så nu får jag tid för mig själv :)

Jag hade även inskolning med Jojo imorse. Hon ska ju också börja jobba där.

För övrigt så är det löning idag! Det känns bra. Ska lyckas spara undan perngar nu, till sommaren såklart. Det är iofs inte min bästa sida, att spara, men jag ska göra det bästa av situationen. Ge pengarna till någon som får hålla dem borta från mig? Det är nog det bästa alternativet.

Vad är det med vädret? Jag blir tokig. Kan det inte bara bli sommar, eller åtminstone mer sol?! Då skulle jag bli glad.

Läget

Det känns väldigt bra med lite ledighet från jobbet. Idag har jag bara tagit det lugnt och ätit massa skräpmat tack vare gårdagens bravader. Blev även kortspel med Jill och Acke; tecken. Sjuk stämning. Alla hade massa adrenalin i kroppen och lurades x antal ggr. Jag och Jill hade väldigt bra tecken, haha.


Igår kväll:
- slutade kl 22.00
- blev hämtad av Robert och Johan
- hämtade upp Felicia, Nathalie och Jojo
- hem till Robert
- förkrök
- cp
- o´learys
- F + N + J + R + jag till Robert
- kom på att vi var hungriga
- taxifärd till statiol och tillbaka
- äta
- sova


Jag tyckte att det blev en lyckad kväll. Vi började som sagt hos Robert och rörde oss vidare till vanliga cp. Jag blev lite irriterad, eftersom det inte var de vanliga folket som stod bakom bardisken, vilket betyder att man blir ledsen i ögat. Efter kl ett så gick vi vidare till O´learys. Johan bestämde sig för att röra sig hem medan vi andra fortfarande var på party humör.

Felicias halsduk gjorde sitt och många på O´learys var med när vi hoppade hopprep, haha. Tills det kom någon suris och sa "detta är ingen lekstuga". Vad är det då? Jag menar, låten "hon är riktig katt" tillhör inte det lekstuga? Om de ska förekomma med gott exempel om att de är seriösa får de fan byta musik. Men det var kul så länge det varade! :D

Vi träffade några trevliga människor och efter en halvtimmes (?) snack utanför stället drog vi oss till Robert. Vi kom på att det skulle vara väldigt gott med mat. MEN, inget var öppet. Ringde eniro för att få hjälp, men icke sa nicke. Vi traskade vidare och kom in till värmen. Hungern tog över och det blev en taxirunda till Statiol i Östertälje. Det handlades korv, panpizza och mackor. Gott, gott, gott.

Äta - decka.

God morgon! Vi vaknade någon gång runt halv tio - tio och pratade om gårdagen. Hungern tog fart igen och det blev pizza. Jag fick i mig några bitar men sen var det stopp. Usch. Jag mådde inte alls bra. Så gott innan men efter = skit.

Nu ska jag nog åka hem till mami. Byta lite kläder och fixa matlåda, eftersom jag jobbar imorgon från 07 - 22. Känns lite jobbigt, men det har gott bra förut. Konsekvensen är väl att jag får ont i den svaga ryggen. Nu måste jag verkligen ta tag i träningen. På torsdag kanske? Då får jag gå till friskis och svettis och fixa ett sånt där månadskort, så kan man testa på.

Nej, tack för idag och slut för idag.


Nu slutar jag snart här på jobbet :) Då ska ett gäng vänner



Nu slutar jag snart här på jobbet :) Då ska ett gäng vänner hem till Robert och parta lite. Det blir kanske utgång? Imorgon är jag ledig dvs inge jobb. Då blir det en lugn och härlig dag!

Jag fick ett påskhjärta idag :) sötnöt!

 

Jobb, jobb, jobb.

Jobb, jobb, jobb. Samma pass idag som igår. Jag hoppas på en lika bra natt idag!

Innan jag kom hit var jag och åt lunch med hjärtat :) Det blev kolgrillen. Gott. Jag har även pillat lite med designen här på bloggen idag. Men är inte klar. Får fixa mer imorgon.

Tjingeling!

God morgon älvsjö

Sitter här och väntar på tåget som kommer snart. Det blev en bra natt. Känner mig faktiskt utvilad.

Haha. Drömde någonting sjukt i natt. Klippa och klistra säger jag bara. Måste berätta för Robert när jag kommer hem till honom.

Första mobilinlägget får bli idag.

Första mobilinlägget får bli idag. Just nu jobbar jag. Började 16.00 och kör både kväll och natt, vilket betyder att jag slutar 07.00 imorgon bitti. Påskfirande är ingenting för mig, så jag hoppade in och passade på. Bra ob är ett plus!

Just nu tittar jag på tv och blev väldigt trött, helt plötsligt. Jag hoppas på att det blir en bra natt. Det är bäst för både henne och mig.

Det är ovanligt att sova själv men jag får drömma att jag sover med plutten istället <3

Pussokram

förresten..

..vilket jävla väder. vad hände med vårkänslan?

          

god morgon

jag vaknade för ett tag sen och väckte Robert genom att hoppa i sängen och lägga mig på honom, det var roligt. det är inte kul att vara vaken själv. jag känner mig sjukt utvilad, för första gången på hur länge som helst. om det inte är jobb så är det skola, men inte idag!

igår hade jag inlärning med Jojo på jobbet. hon ska också börja jobba som personlig assistent. det gick verkligen jättebra! och det bästa med min/vår kvinna som vi jobbar hos är så lätt att få kontakt med. för mig känns det som om vi har känt varandra i år. det kommer att gå bra det här.

efter jobbet kom Robert med bilen > det bästa man kan få efter ett arbetspass. Robert, jag och Jojo åkte till Filippa ett tag. det var meningen att säga hej och se lite ansikten. eftersom jag var trött osv så åkte vi hem efter ca timme. det var kul så länge det varade!

kanske?

"Det är lättare att tro på en lögn man har hört tusen gånger än att tro på fakta som ingen tidigare hört."

hitler var en bra talare, inget annat.


någon gång måste vara den första

sen barnsben har jag skrivit dagbok, men jag har kommit fram till att det är lättare att dokumentera via datorn. jag bestämde mig därför för att skapa en blogg! intressant? nja. det är bara en blogg för mig, som är öppen för andra nyfikna människor. det är alltid lika kul att läsa om andras liv, har jag förstått.

för övrigt så sitter jag hemma hos Robert just nu. hade ingen lust att åka hem efter skolan eftersom mami inte är hemma. när jag var på väg hem så kom det en rejäl skur med hagel. tänkte att "ja! jättebra väder för en suddig bild". jag gick in och hämtade kameran, och när jag kom ut igen så hade det slutat. man kan ju konstatera att vädret i vårt land inte riktigt är sig självt längre. jag ansåg istället att jag hade chansen att fota lite is.



idag ska jag unna mig tid att plugga, och fixa lite här med designen.


RSS 2.0