De där björnarna
I natt (eller snarare i morse) så hände något ovanligt. Mamma och Janne hade flyttat till och numera fanns duschen i garaget. Robert skulle gå ut med Bonzo och jag skulle fräscha upp mig. Jag gick till garaget och stängde dörren (de var flera skjutdörrar). Då fick jag syn på en liten björnunge och beundrar den söta bolltussen. Då fick jag en tankeställare: "Herregud, mamman måste vara någonstans och hon kommer ta kol på mig om hon får syn på mig, de är ju så överbeskyddande".
Lilla björnungen började springa emot mig. Under all panik (när jag försökte stänga alla dessa skjutdörrar som åkte upp hela tiden) kom mamman springandes i full fart. Jag trodde att det var mina sista ögonblick och jag fick inte igen alla sablans dörrar! Jag letade efter min mobil men jag hittade bara Roberts (hans knappar är små och jag är inte van vid sådana). Och där stod björnarna, framför mig när jag försökte ringa mamma för att få hjälp. Vad händer?! Björnmamman började prata med mig. "Vi är inte farliga! Vår ägare är här på besök hos er och vi tänkte se vad ni gör".
Det slutade med att jag satt och gosade med björnungen som liknade en hund, pomeranianrasen. Ungefär som på bilden.
Sedan skulle alla iväg och bada. Bonzo badade för första gången och jag tog med honom under ytan. Vi kom till något ställe där man var "instängd" som om det vore is på ytan vilket resulterar i att vi inte kommer ut. Men det fanns små hål och jag försökte ge Bonzo luft (för jag kunde tydligen andas under vatten) men han var för stor. Då märker jag att Bonzo är medvetslös och när jag vänder mig om för att komma upp på land igen så står vi i en lokal (fortfarande under vatten) och jag springer som en tok för att ta oss därifrån.
Bild från allsmalldogbreeds.com
Lyckligt slut: Vi kom upp och Bonzo började leva igen och då vaknade jag.. Konstig dröm. Vad har jag i mitt omedvetna egentligen? Är björnar lika mysiga som hundar? Haha.
Lilla björnungen började springa emot mig. Under all panik (när jag försökte stänga alla dessa skjutdörrar som åkte upp hela tiden) kom mamman springandes i full fart. Jag trodde att det var mina sista ögonblick och jag fick inte igen alla sablans dörrar! Jag letade efter min mobil men jag hittade bara Roberts (hans knappar är små och jag är inte van vid sådana). Och där stod björnarna, framför mig när jag försökte ringa mamma för att få hjälp. Vad händer?! Björnmamman började prata med mig. "Vi är inte farliga! Vår ägare är här på besök hos er och vi tänkte se vad ni gör".
Det slutade med att jag satt och gosade med björnungen som liknade en hund, pomeranianrasen. Ungefär som på bilden.Sedan skulle alla iväg och bada. Bonzo badade för första gången och jag tog med honom under ytan. Vi kom till något ställe där man var "instängd" som om det vore is på ytan vilket resulterar i att vi inte kommer ut. Men det fanns små hål och jag försökte ge Bonzo luft (för jag kunde tydligen andas under vatten) men han var för stor. Då märker jag att Bonzo är medvetslös och när jag vänder mig om för att komma upp på land igen så står vi i en lokal (fortfarande under vatten) och jag springer som en tok för att ta oss därifrån.
Bild från allsmalldogbreeds.com
Lyckligt slut: Vi kom upp och Bonzo började leva igen och då vaknade jag.. Konstig dröm. Vad har jag i mitt omedvetna egentligen? Är björnar lika mysiga som hundar? Haha.
Kommentarer
Trackback
